Skådespelare Maria Fahl Vikander medverkar i Nötknäpparen på Lorensbergsteatern. Ingen kan som Maria gestalta rollen som föreställningens grand old lady.
Maria Fahl Vikander sågs senast i rollen som den äldre Astrid Lindgren i filmen Unga Astrid. I Nötknäpparen på Lorensbergsteatern har hon varit med sedan 2019.
”Jag längtar till Nötknäpparen varje jul”, säger Maria Fahl Vikander som är den enda skådespelaren i föreställningen. Det innebär inte att hon saknar passion för dansyrket. Tvärtom, dansintresset delar hon med sin mamma och det har gått i arv till hennes egen dotter Alicia Vikander. Att få följa dotterns uppväxt som elev vid Svenska Balettskola har gjort att Maria kunnat njuta mycket av dans.
Dansen finns i blodet
”Min mormor däremot delade inte riktigt mammas, mitt eget och Alicias intresse för dans. När min mamma Solveig uppträdde på en avslutning på den dansskola hon gick i som femåring i Helsingfors, blev hon uttagen att få bo på ett internat som tillhörde Bolsjojteatern, i Moskva.”
Vid den tiden åkte ryska talangscouter omkring inte enbart i Ryssland utan också i Finland. Man ville erbjuda talanger en ballerinautbildning från tidig ålder och efter hand skulle de unga begåvade flickorna medverka i teaterns balettföreställningar. Ofta var det mindre bemedlade familjer som fick detta erbjudande.
”Mormor som var ensamstående mamma och inte hade mycket mer än till livets nödtorft kunde antingen få bo med sin dotter på internatet eller också få hälsa på henne närhelst hon ville. Men mormor sa nej! Hon ville inte att hennes dotter skulle växa upp med den hårda disciplin som krävdes för ballerinayrket. Mamma bönade och bad, men ingenting hjälpte. Det var och förblev nej. Efter den dagen blev det inga fler svanhopp från min mammas sida”, berättar Maria. Men för Marias egen del har intresset för dans funnits med sedan tidig ålder.
”Mamma hade LP-skivor med balettmusik och jag spelade musiken från Nötknäpparen redan som fyraåring medan jag drömde och fantiserade om att bli ballerina en dag. Men slutligen blev det skådespelaryrket jag sökte mig till. Jag tänkte, att jag inte skulle kunna underordna mig den tuffa kollektiva disciplinen som krävs. Att jag inte hade tillräckligt med självförtroende för att gå iland med den uppgiften”, säger Maria uppsluppet fast rösten och de glittrande, bruna ögonen inte kan dölja det stora mått av vilja och beslutsamhet som bor i hennes späda kropp, som ser ut att tillhöra en oförlöst ballerina.
Provat på dans tidigare
Men det visar sig att Maria har tidigare erfarenhet av att dansa på scenen.
”Ja, jag blev tillfrågad av koreograf Benke Rydman att vara med i hans street dance-version av Eldfågeln på GöteborgsOperan. Han ville ha med äldre artister. Vi var säkert hundra dansare och amatörer. Det var tufft och många hoppade av, men jag gav mig inte fast stegen och Stravinskys musik inte var det lättaste. Nötknäpparen till Tjajkovskijs underbara musik däremot är något helt annat. Här behöver jag inte svettas livet ur mig. Det är så kul!”
Uttrycket betyder allt
”Det känns exklusivt att få stå på scenen tillsammans med både professionella solister och framtidens dansare. Jag känner en oerhörd glädje och tacksamhet över att först Helen Sjöstedt och sedan Sebastian Michanek, skolans tidigare respektive nuvarande konstnärlige chef, erbjöd mig rollen. Det är jätteroligt. Inte minst repetitionsarbetet, där jag fått inblick i dansens värld och hur eleverna kämpar, det är så givande. Jag tycker också mycket om Sebastian Michaneks sätt att arbeta. När genomdragen görs är han noga med att eleverna fokuserar på sitt sceniska uttryck, närvaro och utstrålning och inte bara på stegen.”
Pensionen innebar ett karriärlyft
Sedan Maria blivit pensionär märker hon hur hon på nytt får intressanta skådespelarroller.
”Jag har varit skådespelare och mestadels arbetat med teater i femtio år. Det är lustigt, ju äldre jag blir desto mer intressanta roller får jag – till och med utan att ens behöva provfilma eller göra audition. Roller som är både dubbelbottnade och har psykologisk bredd. Roller som är väldigt givande att få gestalta.”
Det riktiga yrket
”Jag säger som Mona Malm; det är nervöst att vara skådespelare på scenen. Det är mycket textinlärning och från det man vaknar laddar man inför föreställningarna. Men med film är det en ny dag varje dag. Man får göra nytt och kan ta om när det blir fel. Fast den fysiska publikkontakten är oslagbar. Att få göra levande föreställningar, det är det riktiga yrket”, menar Maria och syftar även på dansföreställningar. Hon vill ändå skicka med ett filmtips till alla som är nyfikna på livet bakom danskulisserna:
”Dokumentärfilmen ’Vägen till Nötknäpparen’ är sevärd, den ger en fantastisk inblick back stage och hur en balettföreställning blir till”.
Läs mer om Vägen till Nötknäpparen och hitta länk till filmen här